Låt småföretag slippa sjuklöneansvaret för de första tio anställda, ta 5 miljarder från Vattenfall och lägg i en riskkapitalfond för miljöteknik, och låt nya företagare få hjälp med administrationen det första året.

Det är Vänsterpartiets politik för entreprenörer och småföretag. Lars Ohly är första partiledare att intervjuas  i Nya Affärers utfrågningar inför valet.

Entreprenörskap har blivit något av det nya “vård, skola omsorg”. Ett mantra som alla politiker använder för att locka röster. Alla vill de vara entreprenörernas och småföretagarnas bästa vänner.
Så även Vänsterpartiet och dess ledare Lars Ohly. Polariseringen mellan arbetarstagare och arbetsgivare är som borta när Nya Affärer träffar honom på partiets kansli i Riksdagshuset. I stället berättar han historien om hur partimedlemmar som utestängt från sin vanliga arbetsplats till slut tvingades starta eget för att försörja sig.
“Småföretagsandan har funnits länge i vårt parti, men däremot är vi inte partiet som tror att alla ska bli entreprenörer”, berättar han.

Lars Ohly pratar mycket om stödsystem och vill att skyddsnätet för småföretagare blir bättre.
“Skillnaden mellan att vara egenföretagare och att vara anställd är inte så stor när det gäller arbetsinsats, snarare jobbar egenföretagaren mer. Men villkoren är idag inte lika bra som för anställda. Sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, det stöd man har rätt att kräva av samhället om det inte går bra, det är sämre. Det vill vi titta på.”
Han berättar att han träffat komikern Ronny Eriksson som föreslagit att alla nya företagare ska få ett administrativt stöd under det första året, för att kunna fokusera på att bygga företaget i stället för att göra pappersarbete.
“Jag har träffat många företagare som är ensamma, men som skulle vilja anställa en till, men inte har råd. De är precis på gränsen. Varför kan vi inte stödja dem?”

Annars är det en traditionell efterfrågestimulerande politik som Vänsterpartiet förespråkar. Bättre stöd till de sämst ställda i samhället stärker deras efterfrågan, vilket i sin tur gagnar småföretag som levererar varor och tjänster till dem.

“Varje företagare behöver en kundkrets. Idag håller vi inte ihop samhället, så konsumtionen mättas. Tjänar man tillräckligt mycket så går man inte till frisören fler gånger, eller till tandläkaren. Men om den som har lite får lite mer i plånboken så går det direkt till konsumtion. Därför menar vi att en rättvis fördelningspolitik är bra för landets småföretagare som erbjuder de här tjänsterna.”
På samma sätt bör staten via de statligt ägda bolagen gå in och stödja utvecklingen genom att hålla uppe efterfrågan.

“Sverige har varit framgångsrikt på att kombinera statliga beställaruppgifter med privat företagsamhet. Jag jobbade på SJ och vet vad SJ betydde för gamla Asea. Det har vi inte ersatt med någonting. Vi har inte de statliga företagen på samma sätt längre och därmed har vi gjort oss av med ett verktyg.”

“När ett samhälle drabbas kris måste vi hålla uppe efterfrågan för att företagen ska ha någon som köper deras varor och tjänster, det har lett till att vi hade en djupare kris än vi skulle behövt ha.”
Men Vänsterpartiet har också konkreta förslag. Ett är att ta bort småföretagens sjuklöneansvar de första två veckorna.

“För stora företag är det här inget problem, har man tusen anställda eller hundra anställda är det inget problem. Har man fyra anställda och en av dem är kroniskt sjuk och behöver vara borta ofta blir det en enorm börda.”
Vänsterpartiet vill ta bort sjuklöneansvaret helt för de första 10 anställda, och trappa ned det för anställda 10-15. Men än så länge har man inte fått med kollegorna i den rödgröna alliansen på det.

“Vi har kommit med S och MP om att vi ska utreda detta sjuklöneansvar med syfte att förändra. Och det tänker vi driva. Jag hoppas vi kan övertyga de andra om detta.”

Reformen finansieras genom skattehöjningar.

Den rödgröna alliansen är också överens om att ta bort de 7 karensdagarna i sjukförsäkringen för egenföretagare som regeringen införde i somras.
“Frivilligheten i att betala lite mer i egenavgift för att få trygghet från första dagen, den ska finnas.”

Sverige är världsledande inom många forskningsområden, men dåliga på att omsätta den forskningen i nya företag. Varför tror du det är så?
“Jag tror det behövs mer forskning i de mindre företagen. Mycket forskning bedrivs i de stora företagen, resurserna styrs dit. Vi vill avsätta 250 miljoner kronor för att stimulera forskning i mindre företag, med upp till 250 anställda, särskilt inom miljö- och energiteknik.”

Mycket av forskningen bedrivs i universitetsvärlden. Har den forskningen svårt att nå ut?
“Ja, det är jag helt övertygad om. Institutionerna har goda kontakter med stora företag, men inte småföretag.”

Vad kan man göra åt det?
“Vi inriktar oss inte i första hand på det, utan på att skapa forskning som inriktar sig mot mindre företag.”

Historiskt sett har storföretagen stått för en stor del av såväl BNP som arbetstillfällen. För tio år sedan hade Ericsson 100 000 anställda, idag har de 40 000. Vi ser också en övergång till mer tjänsteproduktion. Tidigare talade vi mycket om att hitta det nya Ericsson, nu kanske det handlar om hundra mini-Ericsson. Håller du med om den verklighetsbilden?
“Jag tror att Sverige kommer ha en framtid som industrination, men du har helt rätt i att den kommer inte vara lika arbetsintensiv. Det beror på tre tendenser, att man har effektiviserat, har flyttat viss produktion till andra länder och att man har outsourcat, lagt ut produktion.”

Tycker ni det är positivt?
“Det är klart att vi inte ska ha jobb som kan göras av en robot eller så. Det är ofta ganska omänskliga arbetsuppgifter som försvunnit. När jag jobbade på SJ satt man och viserade kort, som en mänskligt kortläsare, en helt meningslös arbetsuppgift. Så dåliga arbeten har försvunnit och det välkomnar vi.”
“Men totalt sett har vi inte blivit mindre beroende av arbete. Industrinationen Sverige kommer bestå, men det kommer inte att vara lika många som arbetar i den sektorn. En stor del kommer vara välfärdsjobb och andra jobb i tjänstesektorn.”

En fråga som ofta dyker upp när man pratar om entreprenörskap är att det anses vara fult att misslyckas i Sverige. Varför är det så?
“Visst kan man behöva misslyckas för att lyckas, eller någon annan kan misslyckas. Vi ska inte vara rädda för det. Men jag tror inte det är så mycket mentalt. Jag tror det handlar mer om att få förutsättningar, så får det inte bli tvång.”
”På SJ på 80-talet fick man stimulans för att starta eget, men många upplevde det ändå som ett tvång. Och det är ingen bra förutsättning för att bli företagare. Man ska brinna för någonting, inte känna att det är för att de vill bli av med mig.”
“Jag tror inte alla vill bli företagare, jag vill det inte. Men de som vill det ska få de rätta förutsättningarna för det.”

Du vill knyta de statliga företagen närmare till staten och låta dem stimulera viss utveckling, Ni har en idé om att Vattenfall ska göra detta?
“Vi har ett konkret förslag från oss rödgröna att ta 5 miljarder från Vattenfall och lägga i en riskkapitalfond för att stimulera det som bankerna inte kan stimulera.”

En viktig fråga för många entreprenörer är ju pengar. Vi har en debatt om bonusar och arvoden. Många entreprenörer tycker det är svårt att dela med sig av vinsterna till sina anställda, en stor del försvinner i skatt. Har du några tankar kring det?

“Vi är ju inte några stora vänner av alltför vidlyftiga bonusar. Grundtanken är att ett någorlunda jämställt samhälle ska skapa trygghet.”
“Men om man lägger mycket tid på att bygga ett företag, men inte står som ägare, finns det något man kan göra för att underlätta att man får en del av vinsten?
“Vi sätter ju inte löner. Det ska inte vi politiker göra.”

Men ni sätter skatter?
“Ja, men de ska vara efter förmåga. Det finns säkert en flexibilitet där. Vi har idag inga marginalskatter som avskräcker helt, det är en vrångbild, pomperipossaeffekter finns inte i vårt samhälle längre.”

Av Mikael Zackrisson