Många frikostiga riskkapitalfonder som översvämmade marknaden runt sekelskiftet kommer aldrig tillbaka. I framtiden är det superaffärsänglar och större och mer specialiserade riskkapitalfonder som driver utvecklingen. Det menar en ny rapport.

Det riskkapital som kallas venture capital, alltså privata fondinvesteringar i nya och snabbt växande bolag med ett aktivt ägarengagemang, står för en mycket liten del av småföretagens finansieringskällor. För svenska startups handlar det bara om 1,2 procent av kapitalet medan ägarkapital och traditionella banklån står för mer än hälften av startkapitalet.

Trots detta intresserar sig forskare, stat och investerare för dessa fonders investeringar. Anna Söderblom är forskare på Handelshögskolan i Stockholm och har egen erfarenhet av att jobba med riskkapital. I en ny rapport från Entreprenörskapsforum menar hon att intresset inte är oproportionerligt, eftersom den klassiska modellen för venture capital lett fram till några av världens viktigaste bolag som växer snabbt och skapar både jobb och tillväxt.

De flesta är dock överens om att riskvilliga fondkapitalet för nystartade företag är långt mindre än för toppåret 2000. En av anledningarna är att avkastningen varit dålig. Om man räknar bort några få men extremt framgångsriks investeringar i ett tiotal globala succébolag gäller detta både Sverige och USA, menar Anna Söderblom.

Vad beror då detta på?  Det finns två riktningar i debatten. Den ena menar att branschens nedgång är en konjunkturfråga. Venture capitalindustrin har funnits sedan mitten av förra seklet och om och om igen bevisat att den är det effektivaste sättet för nya branscher och företag att få kapital. Den andra menar att det handlar om en felaktig modell för många företag. Den kommer inte att fungera eftersom det bara finns ett visst antal investeringar med tillräckligt stor potential för tillväxt.

Även om Anna Söderblom menar att det är för tidigt att ge någon av förklaringsmodellerna rätt så menar hon på att branschen står inför stora förändringar.

Å ena sidan har de potentiella investeringsobjekten förändrats. För mjukvaruindustrin har utvecklingscyklerna blivit enormt snabba och fasta kostnader för hårdvara och marknadsföring sjunkit. De behöver inte riskkapital från fonder utan har bättre möjligheter att samarbeta med affärsänglar som står för en kortare investering, men ofta med stor personligt engagemang. Inom Life science och cleantech är det tvärt om. Cyklerna är mycket längre och riskkapitalfondernas horisont för kort.

Anna Söderblom slutsats är att sekelskiftets bubbla var en extraordinär situation som aldrig kommer att återkomma. Även om potentialen för bra avkastning kommer att stiga när konjunkturen förändras kommer många institutioner att lämna tillgångsklassen eftersom det är för dyrt att vara bra. Bra avkastning, men det är för dyrt att investera i riskkapital jämfött med andra tillgångsslag.

Istället kommer riskapitalmarknaden att utvecklas åt två olika håll. En grupp av superaffärsänglar och specialiserade VC-företag kommer att stå för både större och mer specialiserade investeringar, men inte med riskkapitalfondens traditionella tidskrav på exit inom tio år. Den traditionella VC-industrin kommer att konsolidera till ett mindre antal större företag.

Och det är mycket möjligt att entreprenörerna efterfrågar helt annat kapital i framtiden. Anna Söderblom varnar till och med för att ta in riskkapital för tidigt.

- Då måste du sälja hela ditt bolag för lite pengar. Det är bättre att ta in en kapitalist när företget nått en nivå då man kan värdera det på ett bra sätt.