Krönika

Kulturarbetare är näringsidkare, hur ogärna många än vill inse det. Det är varken fult eller fint – det är bara så det är. I och med är jag också fri konstnär. Jag kan välja många av mina jobb, välja mycket av min media och välja många sammanhang jag ska synas i – till skillnad från gammeltanken om livstidsanställningar och lojalitet mot en enskild arbetsgivare som styr och kontrollerar.

I historien har få konstnärer haft möjligheten att vara fria på det sätt som vi har idag. Kungar, småpåvar och teaterdirektörer satte agendan för så många. Men idag kan vi vara mycket friare, om vi vågar acceptera att vi är näringsidkare.

Well. Med att driva en kulturell näring kommer några saker, som till exempel att kommunicera med sin publik. Man behöver inte göra det om man inte vill, men jag tycker att jag har ett ansvar som artist att göra just det. Och med kommunicera, menar jag just det – inte stå o skrika i en megafon…

Vilket leder mej till det jag ville prata om; sociala media – som är ett av det enklaste och häftigaste sättet att föra dialog med sin publik. Och jag förstååår inte hur så många kan blunda för det. Att de kan missa öppet mål. Att de satsar på annonser och affischer, men struntar i kommunikationen.

As we speak ser jag hur en av mina kollegor skriver på sin FB att han tänker lägga ner sin FBsida (trots att han har ett nätverk där på typ 2000 friends) och istället hälsar alla välkomna till sin Fan-sida. Han förklarar att där kommer han i framtiden ”berätta om kommande konserter o dyl”.

Ah. Jag blir förbannad när man kan slänga bort ett så stort nätverk och istället satsa på plakatPR. Det är förvisso hans problem, men jag blir så matt när kultursektorn å ena sidan skriker för att de vill ha mer (och ska ha mer, jag skriker ju typ högst), men å andra sidan inte ens tar en grundkurs i varumärkesbyggande eller marknadsföring. Vi måste också ta vårt anvsar, och förstå att när vi är kulturarbetare är vi också näringsidkare.

Jag snackar inte om att kommersialisera det som inte ska kommersialiseras, och jag är i världens smalaste genre, opera. (Riktig opera. Inte kommersiellt gångbar låtsas-opera typ Paul Pots). Och då har man inte så mycket svängrum – men desto större anledning att fatta att mitt jobb är 50% sjunga på mitt övningsrum (eller som nu, klättra på väggarna i ett hotellrum), och 50% nätverka, bygga, synas, skriva, planera, mingla… allt det där andra… som i sin tur ger mej möjlighet att verka bättre och större i den första halvan. Lite rufft generaliserat sådär. Men ni fattar min poäng.

Gammelartisten och Gammelmedia kan väl sätta sej hand i hand o göra pamfletter, så drar vi andra in i framtiden. Och detta ska jag starta en twittersnackis om… sprida via G+ (även om luften verkar ha gått ur lite där) diskutera på FB, se om jag kan göra en debattartikel om, införliva i mellansnacket på en konsert och ha en diskussionskväll om när jag är hemma i Malmö igen… för det är mitt jobb. Och det är då jag kommunicerar med min publik. Det är då jag tar mitt arbete på allvar. Och det är då jag tar min publik på allvar.

Well. Nu lär man bli kölhalad igen, för detta är så fult inom kultursektorn att tala om. Förlåt. Men jag har rätt den här gången. Sorry. Please säg att ni är några kulturarbetare som håller med?!

www.rickardsoderberg.se

I samma veva som tyska MediaMarkt firar fem år i Sverige kommer beskedet att svenska OnOff kastar in handduken. Orsaken är dock inte så mycket konkurrensen som ledningens misslyckande att anpassa verksamheten till tiden. Läs Per Grankvists analys.

Tillhör dina syskon de som alltid köpt sina produkter på OnOff med motiveringen att de erbjuder bäst kvalitet till bästa pris? Känner du någon som nyligen hyllat OnOff för den utmärkta kundservicen? Har du en bekant som regelbundet talar lyriskt om möjligheten att låta OnOff installera hemmabiosystemet i hemmet?

Nej, just det.

För alla utom de anställda är OnOffs konkurs en odramatisk och väntad händelse. Att kedjan nu tvingas kasta in handduken http://www.va.se/nyheter/2011/07/11/onoff-kastar-in-handduken/ beror dock inte primärt på att MediaMarkt eller Elgiganten haft aggressiva strategier, men på att OnOff sedan några år helt saknat en egen strategi.

Trots flera försök att undvika att fastna i mitten har OnOff de senaste åren inte lyckats positionera sig som ledande på varken kvalitet, pris, kundservice eller innovation. I en bransch där alla säljer samma produkter har MediaMarkt tagit positionen som storbutikskedjan som har lägst priser tack vare ett begränsat sortiment. Elgiganten håller nästan lika låga priser men å andra sidan ofta har de flesta märken och modeller. Netonnet är prisledaren på nätet för den som vet exakt vad man vill ha och inte behöver se produkten i butik. Koncernsystern Siba strävar efter att ge mest kvalitet för pengarna (inte minst genom att kasta in en cykel då och då) och har innovativt nog ambitionen att bli hubben för begagnad elektronik genom att göra det möjligt för kunder att sälja begagnade saker via deras sajt.

Sedan ett drygt decennium är BestBuy http://www.bestbuy.com/ den elektronikkedja som de flesta i branschen följer. Man har framgångsrikt breddat erbjudandet från att handla om elektronikförsäljning med lövtunna marginaler till att även erbjuda tjänster i form av heminstallation (under varumärket GeekSquad, ung. nördpatrullen) och byggt butik-i-butik där man får kunnig service i att skräddarsy det optimala hemmabiosystemet (under varumärket Magnolia). BestBuy var tidigt ute och erbjöd försäljning via nätet samtidigt som de på olika sätt har gjort butikerna attraktivare, bland annat genom att erbjuda rabattcheckar till de kunder som vill återvinna vilket därmed drar trafik till de fysiska butikerna.

Sedan fem, sex år har OnOff oblygt kopierat de framgångsrika lösningarna från BestBuy. Men då man inte analyserat vilka problem som lösningarna var svaret på, har man inte kunnat få samma fördelar och de har ofta blivit halvmessyrer i OnOffs skepnad, utan tillräcklig koppling till kundernas behov och förväntningar. Ett exempel är heminstallationen där marknadsavdelningen inte vågade ta steget fullt ut och kalla den nördpatrullen, utan istället lade fokus på att berätta om hur professionella de var. Jag tror inte jag är ensam om att associera ”professionell heminstallation” med dyra Tietokonsulter, samtidigt som en utryckning av en nörd framkallar en bild av någon som måhända inte är socialt kompetent men som dock fokuserar på att få hemmabiosystemet att funka, snarare än att debitera så många timmar som möjligt.

Det OnOff missade att kopiera från BestBuy var insikten för att kundernas behov förändras över tid och därmed också förutsättningarna för marknadens aktörer. Företag existerar för att tillgodose kundernas behov av produkter och tjänster. Det är marknadsekonomins första lag och de som misslyckas med det kommer upptäcka att de förlorat sin relevans.

Att i efterhand skylla misslyckandet på prispress är ett tecken så gott som något på att bolaget varken haft en ledning eller styrelse som varit förutseende nog och anpassat erbjudandet till vad kunderna efterfrågar. Trots att få branscher är så utsatta för prispress som mobiltelefonbranschen har ju the Phone House gått från klarhet till klarhet och deras fokus på att ge bättre service än någon annan har gjort att de idag är världens största butikskedja i sin genre.

Företag föds och dör hela tiden. Ju otydligare profil på marknaden ett företag har, ju större är risken för att bli övergiven av kunderna. Om man dessutom misslyckas med att hänga med i en föränderlig värld ökar sannolikheten för undergång. Att en så stor kedja som OnOff går i konkurs tillhör dock ovanligheten, men så har också OnOff misslyckats tillgodose kundernas skiftande behov i ovanligt stor grad. Och det är det som är orsaken till att de nu läggs ner, inget annat. Det kallas marknadsekonomi.

Ps. Att du inte känner någon som talar varmt om ett företags produkter, priser eller kundservice är en varningssignal att de riskerar följa OnOffs öde. Fler svenska kedjor i riskzonen: husgerådkedjan Cervera, modekedjan Joy, vitvaruspecialisten Elon.

Per Grankvist

Redaktör Veckans Affärer Hållbarhet

Betalar ditt företag ut rätt lön till medarbetarna? Om ni känner er säkra på att löneutbetalningarna faktiskt är korrekta så är det bra förstås. Men då är ni nog dessvärre i minoritet bland svenska företag.

Som ledande företag inom revision, rådgivning och företagsservice är vår väl grundade uppfattning att många svenska företag skulle behöva se över hur de betalar ut lön.

När vi går in och hjälper företag med deras löneutbetalningar visar det sig mycket ofta att det inte gått alldeles perfekt till. Det är inte alls ovanligt att företagen betalar både för mycket och för lite lön till sina medarbetare. I slutänden kan det handla om rätt stora summor i felaktiga utbetalningar.

Störst utmaningar finns det hos de lite mindre företagen. En viktig anledning märker vi är att dessa företag ofta låter någon som inte är utbildad för uppgiften hantera lönerna. Kanske känner de inte till hur svårt det faktiskt är att till exempel räkna ut vilka dagar som är semesterlönegrundande, och kanske har de inte riktigt funderat igenom vad följderna kan bli. Därför ser de nog inte heller vinsten med att säkerställa att löneutbetalningarna sköts på ett bra sätt.

En sak som vi tycker fler borde tänka på är att företag som betalar fel lön faktiskt kan få dåligt rykte hos anställda. Dessutom kan felaktiga utbetalningar skapa negativa skatteeffekter i det längre perspektivet för företaget.

Som experter på löneutbetalningar vill vi gärna dela med oss av vår kunskap. Vi hoppas på så sätt ge en knuff i rätt riktning åt de företag som inte ännu har full kontroll över sin lönehantering. I faktarutan finns mina fem punkter som tillsammans kan bli ett bra första steg mot en kvalitetssäkring av era löneutbetalningar:

Författad av Ola Fröberg, chef Företagsservice Öst, BDO

BDO hjälper företag och offentliga uppdragsgivare med rådgivning, revision, skatt och företagsservice. Företaget har mer än 400 anställda på 17 kontor över hela landet och är en del av BDO International, världens femte största revisionsbyrånätverk, med 47.000 anställda i 119 länder. www.bdo.se

Hej Sebastian Stjern, ny entreprenörsbloggare på Nya Affärer. Vad gör du just nu och hur hamnade du där?

- Jag har nyligen gjort en operativ exit från The Fair Tailor, ett socialt företag som jag grundad. Jag är kvar som engagerad ägare och styrelsemedlem, men fokuserar på ett projekt där jag hjälper sociala entreprenörer att ta sin verksamhet till nästa nivå. The Fair Tailor är ett av ett litet antal svenska sociala entreprenörer som fått in en riskkapitalistinvestering. Jag vill med hjälp av mina erfarenheter från den processen se till att sociala entreprenörer blir mer affärsmässiga. Sen föreläser jag även en del om resan jag gjort de senaste åren.

Vad fick dig att starta företag?

Jag kämpade länge mot att bli entreprenör. Under grundskolan hade jag massa småprojekt för att tjäna extra pengar och mina föräldrar har drivit företag sen jag föddes. Så min tonårsrevolt bestod av att utbilda mig till civilingenjör och sen börja jobba som teknisk projektledare på Saab och Volvo. Men jag kunde inte kämpa mot min natur och när fordonskrisen slog till mot Volvo tog jag tillfället i akt att starta The Fair Tailor. Jag arbetar med socialt entreprenörskap för att jag tror att den kombinationen är den bästa för att lösa samhällsproblem. Jag är övertygad om att det går att tjäna pengar OCH rädda världen.

Vilka egenskaper tror du krävs för att lyckas som entreprenör?

Jag tror det viktigaste är att kunna anpassa sig till nya förutsättningar. När ett problem dyker upp gäller det att kunna hantera det på ett kreativt sätt. Och problem, det kommer man få. Man måste älska att lösa dem.

Vad vet vi inte om dig?

Jag är grym på TP.

Vad kommer du att blogga om?

Om hur man tjänar pengar på att rädda världen. Jag kommer att ge konkreta entreprenörskapstips, oftast kopplat till projekt jag arbetar med. Och så ge en personlig inblick i livet som entreprenör.

Vill du ha kommentarer och frågor från dina läsare??

Absolut!

Läs Sebastians Blogg här!

NYA AFFÄRER

Året var 1998 och Max Levchin var övertygad om att hans säkerhetslösning för trådlös överföring av information mellan handdatorer, såsom dåtidens storsäljande Palmpilot, skulle bli en kommersiell succé.

”Any minute now, there’ll be millions of people begging for security on their handled devices”, berättar Levchin i boken ”Founders at work”.

Saeid Esmaeilzadeh är vd vid Serendipity Innovations AB Ashkan Pouya är styrelseordförande vid Serendipity Innovations och innovationsdirektör vid Lunds universitet.

Men Levchins krypteringsprodukt för handdatorer slog aldrig igenom. Trots det Levchin fortsatte att iterera med mycket hög aktivitetsgrad. Han gick från plan A till plan B och ända till plan G på två år. Han förkastade sin initiala affärsplan sex gånger innan han till slut skapade Paypal, ett säkert system för betalningar över nätet. Några år senare, i oktober 2002, sålde han Paypal, till Ebay för 1,5 miljarder dollar.

Alla framgångsrika entreprenörer har en gemensam övertygelse: att deras idé kommer att slå igenom och revolutionera världen.

Kleiner Perkins Caufield & Byers, KPCB, anses vara världens mest framgångsrika venture capital-bolag. Exempelvis kommer bolag som Amazon, Sun Microsystems, Electronic Arts och Google från Kleiner Perkins stall. Randy Komisar är delägare på KPCB och skriver i sin bok ”Getting to Plan B” att han vid ett möte med några av de bolag som KPCB nyligen hade investerat i tillfrågade entreprenörerna om handuppräckning på följande fråga; ”Vilka bolag har övergett sin ursprungliga affärsplan för att övergå till plan B eller vidare?” Två av tre entreprenörer räckte upp handen och tillade att de dessutom hade startat om sina bolag tre gånger var.

Råd 1: Hitta betalande kunder frön början

Det finns många olika sätt att skapa nya innovativa produkter och bygga teknikbolag med god tillväxtpotential. Inom Serendipity Innovations har vi tagit fasta på vikten att bygga team med komplementära kompetenser och att kunna dirigera processen i nära interaktion med betalande kunder redan i tidiga skeden av bolagets utveckling. Det är viktigt att driva utvecklingsarbetet tillsammans med betalande kunder redan i tidiga skeden. På så sätt kan man få mycket information om produkten, teknikens tillämpbarhet, marknaden och hur innovationsteamets kompetens kan matcha kundens behov.

Råd 2: Gör om! Ofta och billigt

Processen att på ett resurseffektivt sätt ta reda på och förstå vad kunden vill ligger i hjärtat av entreprenörskap. Dupont spenderade 5,7 miljoner dollar på labbstudier, 32 miljoner dollar på en pilotfabrik, över 300 miljoner dollar på en kommersiell fabrik samt ytterligare 150 miljoner dollar på marknadsföring och försäljning. Det tog de 15 år innan de nådde break-even på sin investering i Kevlar. Vägen från idé till produkt är normalt inte särskilt linjär. Både tekniken och produkten hinner förändras en hel del innan man kommer fram.

Därför är det extra viktigt för en entreprenör med små resurser att testa idén och affärsplanen snabbt och billigt. Som entreprenör behöver du hålla ett öppet sinne och inte kassera dina idéer i isolering från dina potentiella kunder.

Låt dina kunder utvärdera dina idéer och lyssna noga på deras kritik. Kundens kritik är ett uttryck för det verkliga behovet som de sitter med och är villiga att betala för. Låt kunden utmana idén och produkten, och var mottaglig och lyhörd för respons.

Man måste helt enkelt våga förändra sig och inte låsa sig vid sina initiala idéer och affärsplaner.

Saeid Esmaeilzadeh är vd vid Serendipity Innovations AB

Ashkan Pouya är styrelseordförande vid Serendipity Innovations och innovationsdirektör vid Lunds universitet.

Anton Johansson bloggar bland annat på SuperAnton.

”Congrats! Your recent check in to Platens Bar just unlocked the Crunked badge. That’s 4+ stops in one night for you!”

En het trend just nu är att bygga in spelmekanismer i onlinetjänster. Olika sätt att tävla mot sina vänner genom att använda tjänsten mer och bättre. Mest omskrivna på senare tid har varit Foursquare och Gowalla, två tjänster där man berättar var man är just nu för sina vänner – och där man får poäng, medaljer och möjlighet att bli herre på täppan på platser man ofta loggar in på.

Detta sätt att bygga in ett socialt spel i produkten för att göra kunderna mer trogna och engagerade är dock inget unikt för onlinevärlden. Extraprisvaror i matbutiker, utbildningsvärldens betygssystem och kundkort som SJ Prio är andra, lite mer diskreta, sätt att låta kunderna bli vinnare i ett slags spel.

I grund och botten handlar det om att ge sina kunder och användare ett sätt att växa. Bli bättre, smartare och göra det roligare att konsumera som kund. Att göra användandet av produkten som en del av ett spel, gör helt enkelt hela produkten viktigare för kunden. Man når högre upp i Maslows behovshierarki och får utlopp för gemenskap, uppskattning och självförverkligande i ett annars ganska grundläggande beteende.

I takt med att både inköp och användande av produkter blir allt mer socialt, blir dessa små spelmoment allt viktigare vid affärs- och produktutveckling. Hur bygger man in ett sätt för användare att bli vinnare av att använda produkten, och ge möjligheter att visa det för deras vänner?

Vinnaren blir den som skapar flest vinnare. Så frågan du borde ställa dig själv är: Hur kan jag göra mina kunder till vinnare?

Anton Johansson

Anton Johansson är internetentreprenör, bloggare och välanlitad föreläsare. Arbetar med affärsutveckling, produktstrategi & kommunikation på Twingly. Följ honom på Twitter: @agaton

Anton Johansson bloggar bland annat på Superanton.

Det stora problemet för nästan alla personer och entreprenörer i synnerhet är att få saker gjorda.
Bygga vidare och ta tjänsten, produkten eller varumärket till nästa nivå.
 Ringa det där samtalet, få ut den nya sajten, lansera den nya produkten.
Små eller stora projekt, steget från tanke till verklighet är ofta mentalt stort.

Paul Buchheit skrev en väldigt bra bloggpost för ett tag sedan om att det här, att ”perfect is the enemy of good enough and I hope that you already know that.”. Buchheit jobbade tidigare på Google där han var den drivande kraften bakom tjänster som Gmail, Adsense och myntandet av begreppet ”Don’t be evil” (numera på Facebook). Han menar att perfektionism stoppar utveckling och driver oss till vansinne, ”perfect is unreachable”.

Perfektionism är ofta just en stor akilleshäl när det gäller att förverkliga saker. Allt måste vara oerhört bra innan man är beredd på att gå vidare: designen ska vara snygg, copywritingen helt genomarbetad, produkten enastående och affärsmodellen smartare än IKEAs. Vilket i slutändan hämmar hela processen. För oftast är det bättre att få ut en halvkass produkt tidigt för att se hur den tas emot och bygga vidare utifrån det. Alla kan inte göra en ”wow vad bra”- produkt från i princip första dagen, som till exempel Spotify.

Affärs- och produktutveckling, kommunikation och entreprenörskap handlar om en pågående process utan ände, där en massa lösa trådar till slut förhoppningsvis blir något tillräckligt bra. Att göra något ”perfekt” är inte bara omöjligt, det tar också fokus från saker man kunde gjort istället. Resan blir ändå alltid längre än vad man från början trodde, och då är det bättre att ge sig av på den, än att sitta ensam på kammaren och finslipa idéerna.

Man lyckas genom att försöka, inte genom att vara bäst. Borde vara första regeln i vilken entreprenörshandbok som helst.

Anton Johansson

Anton Johansson är internetentreprenör, bloggare, talare, digital native, Facebookberoende och självfallet även SuperAnton. Arbetar med affärsutveckling, produktstrategi & kommunikation på Twingly. Följ honom på Twitter: @agaton

Som entreprenör är det viktigt att ha en förebild. Jag hittade min ledstjärna redan för 15 år sedan.

1912 träffade Napoleon Hill stålmiljardären Andrew Carnegie. Det fick honom att ägna de närmaste 25 åren att studera vilka de viktigaste faktorerna var för dåtidens mest framgångsrika personer som Edison, Ford med flera.
Napoleon Hill sammanfattade resultatet i boken ”Think and grow rich” (”Tänk rätt – bli framgångsrik”) som fortfarande är en av de bästa motivationsböckerna. Några av slutsatserna är att framgångsrika entreprenörer tidigt sätter upp ett mål och skaffar sig en förebild.
Redan som 10-åring läste Warren Buffett boken och bestämde sig för att satsa på aktier och bli riktigt, riktigt rik. Några år senare upptäckte han Benjamin Graham, den moderna aktieanalysens fader, och han hade funnit sin ”gud”. Han åkte till New York för att studera under Benjamin Graham och sedan fick han även anställning på Grahams investeringsfirma.
Vid 25 års ålder var Warren Buffett fullärd och startade en egen investeringsverksamhet. I dag, 55 år senare, kan vi konstatera att Buffett är världens mest framgångsrika aktieplacerare. Genom att följa Graham och den enkla principen att köpa och behålla aktier i stabila bolag, som drivs av ärliga människor och har affärsidéer som man begriper, har han blivit rikast i hela världen.
Min egen förebild är Warren Buffett som jag upptäckte för 15 år sedan när jag läste en biografi om den framgångsrika aktieplaceraren. Jag har sedan läst alla böcker jag kommit åt om Buffett och studerat årsredovisningarna för hans bolag Berkshire Hathaway och försökt använda hans filosofie när jag utvecklat aktieklubben Spiltan till ett professionellt investmentbolag.
Men trots att grundprinciperna är enkla är det svårt att ha karaktären att följa de enkla principerna.
Det är lätt att lockas att göra avsteg och till exempel kan ett nystartat bolag aldrig vara stabilt. Men när man träffar en entusiastisk person som har en ny fantastisk affärsidé är det lätt att ryckas med och satsa på bolag utan säkra kassaflöden. Det skulle Warren Buffett aldrig göra och snittstartåret för bolagen han investerat i, till exempel American Express och Coca Cola, är 1909.
För några veckor sedan besökte jag för fjärde gången Berkshires årsstämma i Omaha, Nebraska, för att få ytterligare en dos Warren Buffett tillsammans med 37 000 andra fans. Då får man inspiration, träffar andra som följer hans ledstjärna och blir ännu mer övertygad att det är hans enkla principer som är det vinnande investeringskonceptet.
Därför är mitt råd att alla entreprenörer borde skaffa sig en förebild. Sök upp det företag som du beundrar och lär dig så mycket som möjligt om företaget. Hitta en duktig chef som du ser upp till och försök få arbete där. Då blir den personen smickrad och kanske kan du få arbeta på arbetsplatsen du verkligen gillar. Med den erfarenheten kan du sedan starta ett eget företag som kanske blir lika framgångsrikt som din förebilds.

Per H Börjesson
VD Investment AB Spiltan